Jag och min flickvän har hoppat på en utbildning som vi går tillsammans. Jag har inga planer på att bli nagelmålare men det är ändå kul att se konst ta form framför ögonen. I bästa fall så kan jag ju hjälpa min flickvän med hennes firma senare när återvänder till Sverige.
Det positiva är att det verkar finnas ett omättat behov av nagelfixare både här nere i Thailand och hemma i Sverige.
Dem allra flesta skolor och dylikt finns ju ändå i Bangkok. Man får säga vad man vill om Bangkok, fast jag måste ändå ge staden lite heder för utelivet som inte existerar i Ban Pho. Sedan är folk mycket mer stressade här och den här grannsämjan som finns i Ban Pho är på ett minimum. Med grannsämja så menar jag att man säger hej till varandra och kommer och äter middag med sina grannar och delar med sig ifall man har lagat lite för mycket Som tam tex.
Visst är Bangkokianerna trevliga dem med. Fast det går inte att jämför hur det fungerar i en by på 3000 invånare med en storstad på någonstans runt 13 miljoner invånare.
Om inte annat så märker man ju hur trafiken rullar på eller i en del fall inte rullar alls. Tur att det finns en BTS(skytrain) och även en tunnelbana. Det går alltid snabbare med BTS om man skall ta sig runt i Bangkok. Flodbåten är ju ett annat smidigt transportmedel.
Så här koncentrerad har jag inte sett tjejen vara sedan hon bankade till en Som tam med mortel.
Varken jag eller min lärare förstår varandra när det skall förklaras något mer komplext. Det går ändå framåt imorgon skall jag lära mig kroppsmålning...
Inlägg
2 kommentarer: